Det börjar nalkas en känsla av att shit is happening. Aulan är i sin ordning, rekvisitan på plats, mickarna låter, och allt spel sitter. Okej klarremicken skapar rundgång om man typ flyttar sig en kvarts millimeter men imorgon kommer nån kent och kirrar biffen så det känns inte alls nervöst. Inte alls, nej. hell no.
I helgen kör vi 10-17 både lördag och söndag. ojojoj, tänker ni kanske då, daemn eller så. Då tänker ju jag, just you wait. Vissa av oss funderar på att ta med en sovsäck att krypa ner och däcka i mellan konserterna. Så här ser vårt schema ut för veckan:
MÅNDAG:
8:05 Samling, genrep
12:00 Konsert
PAUS (de som kan åker hem men vi dellbor sitter där i smeten och pallar inte åka en timme extra buss bara för att få komma hem så vi tar till sovsäcken)
17:30 Samling
19:00-20:15 Konsert
TISDAG och ONSDAG
8:05 Samling
10:00 Konsert
12:00 Konsert
PAUS
17:30 Samling
19:00-20:15 Konsert
TORSDAG
8:05 Samling
12:00 Konsert
Rigga av till
16:00 ÅK HEM OCH GÅ PÅSKKÄRRING
Då tänker kanske ni: palla läsa det där schemat, så jag kan förkorta det med:
MÅN-TORS
8:05 och framåt ÖS
SOV
Det kommer bli så fantastiskt roligt. Efter den evighet vi förberett oss känns det som att leka mamma pappa barn i hundra år och sen bli gravid. eller vad vet jag om det men det känns som att göra sånhär pekinganka i ugn om tar hur många timmar som helst och så kikar man på timern och inser att man snart är klar och så tänker man HOPPAS NU SOM FAN ATT DET BLIR BRA FÖR JAG PALLAR INTE MER. Eller vad vet jag om det men det känns som att... det är dags.
tihi.
/Molly, rundgångsklarinettist